Och vad innebar livet - hittills?
(min berättelse)
Vem är det egentligen som skriver om bibeltolkning, om bibelöversättning, om Evangeliet i GT; vem är det som bloggar, och gärna undervisar?
Det undrade jag också!
Alla har vi nämligen en berättelse som skapat våra liv och gjort oss till dem vi är, och som format de perspektiv vi har på tillvaron, och som därmed
påverkar de förutsättningar och förväntningar, dvs den tolkningsberedskap vi har, när vi läser en text vilken som, och alltså även Bibeln.
Det är den ena sidan av saken; utgångsläget ur mänskligt perspektiv. Men Bibeln, Skriften, är en förvandlande bok som gör något med oss. Den har en enastående
förmåga att kommunicera. Så förutsättningarna kan förändras och tolkningsberedskapen kan formas av det vi läser, perspektivet på tillvaron ses ur en annan
synvinkel. Det är ofta vad som sker då man umgås med Guds ord.
Så jag skrev en bok om detta. Titeln lyder: Utanför Håskär, och syftar på en ö i
Norra Bohuslän, som både finns i verkligheten och som fick symbolisk betydelse för mig. Det hade sina särskilda orsaker, vilket framgår vid läsningen. Undertiteln är: "En undersökande självbiografi", för det är vad den är. Jag berättar om hur och varför - i en bok rik på sammanhang, konkretion och detaljer.
Självbiografin finns utgiven på Discursia Förlag. Man kan beställa den där, och då jag kan signera om så önskas och ofta ger rabatt, eller från
Bokus.
Att skriva en bok var för mig ett sätt att ta mig ur utbrändhet, eller "att ha gått i väggen". I mitt fall var det särskilt svårt, och den medicinska diagosen var "stressrelaterat kroniskt utmattningssyndrom". Jag var sjukskriven i 8 år (2002-2010), de första fyra på 100%, de sista fyra på 75%, så det var allvar! I boken berättar jag hur jag - med Guds och människors hjälp - kunde återvinna hälsa, och småningom börja arbeta, först genom att lära mig koda (html, css) och så skapa denna hemsida (2013).
Men det är den yttre storyn. Den inre är intressantare, för jag lärde mig något om mig själv, framför allt hur det kunde komma sig att jag drabbades av utmattningssyndrom; varför jag blev utbränd. "Vem är jag, att detta drabbar mig?" var nyckelfrågan; inte "Varför drabbar detta mig?". Skillnaden mellan de två frågorna är stor.
Det fanns yttre orsaker, förstås. I mitt fall handlade det om svek i kristna sammanhang; av en församling och av en missionsorganisation, och sedan av en annan församling. Det är inget nytt, tyvärr. Många har liknande berättelser. I mitt fall var syftet med boken inte att skapa upprördhetsrubriker. Inte heller inbillade jag mig att jag skulle kunna reformera inblandade institutioner. Det jag framför allt ville, var att bevara mig själv ifrån bitterhet, för sådan är självdestruktiv.
"VEM ÅR JAG att detta drabbar mig?" var fokus. I boken skriver jag om vad jag fann i sökandet efter identitet. Jag tror det är läsvärt.
Som motto för boken angav jag (på Latin) Scribo ut cogitem "jag skriver för att kunna tänka " (och så förstå). Det var byggt på Anselms av Canterbury mera kända credo ut intelligam "jag tror för att kunna förstå".
Och hur gick det? Kom jag till någon klarhet, förstod jag?
Jag är inte färdig. Gud har än mycket mer att göra med mig (helgelsen, Jesus-likheten), men bortsett från det:
Jag hade skrivit färdigt boken i oktober 2022. Den 1 januari 2023 steg jag upp kl 07 för att börja skriva på ett projekt om Gamla testamentet. I november 2024 utgavs den första boken ( Evangelium innan Jesus - Kristusteman i Gamla testamentet ) och i maj 2026 kommer den andra (Bibeln Jesus läste. Vandring genom Gamla testamentets böcker i ljuset av Israels historiska epoker), och en tredje (som jag nu, febr 2026, skriver på) med utgivning senast tidig höst 2027.
Det var som att skrivandet av memoarerna, och inte minst den publika utgivningen, hade "frigjort min hjärnas RAM-minne". Jag tänkte inte längre på det som varit. Det sysselsatte inte mitt sinne längre. Eller såsom när man seglar i medvind och kastar ett hopknycklat papper överbord: snabbt försvinner det utom synhåll i aktersvallet.
Jag tror faktiskt en avgörande nyckel till allt detta var ett problem som sysselsatte mig redan mot slutet av 1990-talet, långt innan jag började skriva min självbiografi: hur förlåter man dem som gjort en orätt, och vad innebär det? Och hur gör man? Få böcker fanns då om detta ämne, så jag bearbetade frågan genom att skriva en bok och fick den klar 2014. Jag fann också svar och klarhet (Förlåtelse som nödvändig frihet).
"För var och en som ber, han får, och den som söker, han finner, och för den som bultar ska dörren öppnas" (Matt 7:8).