Alla läser bokstavligt, alla tolkar
(hermeneutik)
Bibeln är en beskrivning av verkligheten. Den är inte primärt skönlitteratur (Eng. fiction), även om den beskriver verkligheten
på ett litterärt sätt.
Bibeln 'når alltså ut' såväl till verkligheten om Gud som om människan och om skapelsen.
Detta går inte att bevisa, lika lite som det går att bevisa att Gud finns (och kunde vi det, vore Gud samtidigt mindre än våra bevis; men människan
är inte störst, Gud är större). Hebréerbrevet uttrycker det så: Genom tron förstår vi att världen har skapats genom ett ord från Gud, så att det
vi ser inte har blivit till genom något synligt, 11:3 (FB)
Bibeln är alltså ingen sluten bok, med ett i och för sig dramatiskt innehåll. Den är en öppen bok, vars drama är öppet för vårt drama och världens.
Här är en länk artikel, i anledning av ärkebiskopsvalet hösten 2013, och som tillämpar ovanstående:
Bibelns text och verkligheten utanför, Kyrkans Tidning 2013-10-11.
När vi läser Bibeln är vi införsatta i en kommunikationssituation
som kan illustreras av sista
versen i oavslutade berättelsen om den tidiga kristna historien: I två år bodde Paulus i den bostad som han hade hyrt, och han tog emot alla som
kom till honom. Apostlagärningarna 28:30a (FB). Vi själva lever på samma jord, och i samma historiska tids förlängning. Det finns inget
'oöverstigligt gap' mellan oss och Bibeln. På ett sätt är vi inneslutna i Bibelns berättelsers förlängning i tiden. På ett annat sätt står vi
utanför därigenom att vi läser det som står där; vi är ju inte med om själva händelserna (vi kan leva oss in i dem, men de har också faktiskt
hänt, och då var inte vi med där och då).
Det är förstås bara genom att tro på Bibelns framställning vi får möjlighet acceptera att vi står i samma historiska tids förlängning, men att
kommunicera med Bibelns innehåll är tillgängligt för alla dess läsare, även för dig, vem du än är.
Vad betyder då Bibeln, vad har den för mening, för innehåll? Den frågan är inte så rasande enkel, för tillvaron är flerdimensionell. Bibeln har,
som ovan beskrivits, en relation till den yttre världen. Men bibeltexten har också en betydelse inom sig självt, grammatiskt och lexikalt, som
diskurs betraktad. Slutligen har Bibeln en relation till den som skrev texten -- och även till oss som idag läser den (samt till alla som
århundradena igenom läst den, och som formar vår förväntan, vår förförståelse, av dess budskap). Bibeln har samtidigt olika dimensioner av mening
Om man åtminstone i förstone inte blandar samman dessa,
så undviker man onödiga motsättningar.
Ett ishockeyreferat från VM är inte som en dikt av Tomas Tranströmer, som i sin tur inte är som ett långt IKEA-kvitto, som i sig är något
annat än en roman av Salman Rushdie, vilken är olik en reparationsmanual för en Volvo 240, och den är något annat än sjöväderrapporten
i P1 klockan 15.55. Alla dessa är olika texttyper eller genrer.
Bibeln är egentligen ett bibliotek av böcker och och rymmer många
olika genrer. Liksom man inte kan läsa de olika texttyperna jag nämnt med samma hållning, så kan man heller inte göra med Bibelns olika böcker.
Man måste förhålla sig till var och en dem på ett sätt som svarar mot dess genre.
Eller hur?
Försök att få ut något poetiskt ur ett kvitto; eller byt en startmotor med Rushdies Midnattsbarnen som hjälp, eller försök lista ut
intrigen och personskildringarna efter att ha lyssnat på sjövädret, eller försök byta trådkorgsställnigen 'Antonius' genom att visa Tranströmers
dikt 'Gläntan'. Doesn't work, does it? Likväl läser många Bibeln så.
Många upplever idag Bibeln som en stängd bok, irrelevant på sin höjd. Men hur kommer det sig då att Bibelns texter under årtusenden varit en källa till tröst,
inspiration och hopp för miljontals människor?
Det finns sätt att läsa som tar hänsyn till en texts genre. Det gör den relevant för dig. Därför är det viktigt att lära sig mer om genrebegreppet.
Det är svårt, men nödvändigt.
Dessa allmänna tankar hade tidigare en del länkar till artiklar jag skrivit och som exemplifierar vad jag talar om. Nu håller jag på att skriva en bok om
Gamla testamentet, där jag avser ta upp dessa hermeneutiska frågeställningar och fatta avgöranden - visa på en konstruktiv väg framåt - i det sammanhanget.