Djur och människor

Vår familj var för en del år sedan fordervärd åt en Golden-retrievervalp som vi kallade 'Skye'. Hon fick mig att fundera en del över skillnaden mellan att vara djur och att vara människa.
Till exempel så uppfostrar vi ju våra barn till att bli självständiga och tänkande människor. "Vänj den unge vid den väg han bör vandra..." Ordspr 22:6a. Men enligt kursledarens vittnesbörd från brukshundsklubbens valpkurs, så skall relationen mellan mig och min hund förbliva sålunda: jag skall dominera och hunden skall lyda. Punkt. På detta förhållande skall ingen utveckling varda: "en lydig hund är en lycklig hund." (Ja, undervisningen utgick från detta: "hur får jag en lycklig hund?" och det rätta svaret var: "genom att lära den lyda."

För den som mest umgåtts med människor kändes detta något ovant. Men Bibeln bekräftar denna stora skillnad med en liten nyans i ordalydelsen: när Gud på den femte dagen skapar havsdjur och fåglar, så heter det: "Gud välsignade dem och sade:...", 1 Mos 1:22 (Folkbibeln). Därefter följer uppmaningen att de skall vara fruktsamma och föröka sig.
Men när Gud på den sjätte dagen skapar människan, heter det: "Gud välsignade dem och sade till dem:..." 1 Mos 2:28. Så följer på samma sätt uppmaningen att vara fruktsamma och föröka sig, uppfylla jorden, men också att lägga den under sig och att råda över fiskar, fåglar och markens djur.
Det är inte tillägget "att råda" jag tänker på, utan den lilla frasen till dem; lade du märke till den lilla skillnaden? Man kan ju tycka att det är en betydelselös bagatell, som översättaren kan hantera efter gottfinnande, men i bibelordet ligger ofta stor vishet i små nyanser.

Svårigheten blir att nyansera på ett naturligt sätt. Kanske skulle skillnaden blivit tydligare om man översatt 1:22: "Gud välsignade dem på följande sätt: var fruktsamma...", respektive översatt 1:28: "Gud välsignade dem. Gud sade till dem: var fruktsamma..."
Det finns en skillnad i verbform som motiverar denna översättning och som dessutom tydliggör människans särställning i skapelsen: att vara någon Gud talar till och som därför inte skall fylla sin skapelsegivna plats och funktion på ett genetiskt-driftsmässigt sätt som djuren, utan som en fri och tänkande varelse.
Vi är tilltalade av Gud, och skall i samtal med Honom och med varandra komma fram till livsvägens bästa vandring.
Genom Jesus Kristus blir också denna människans, skapelsens krona, frihet möjlig.

Bibelöversättningsartiklar