Predikaren - sista skyddsnätet under solen

Tänk på bibelboken Predikaren som det sista skyddsnätet vid mörka tankar och depressioner.
Guds Ord har ett budskap till oss i varje situation, även när vi grips av cynismens 'spelar-ingen-roll'-mentalitet. Bibeln är till för oss och detta inte bara i våra ljusa stunder. Den förser oss med tankar och uttryck även då vi tycker allt är 'jobbigt' och 'pest'. När allt går bra och vi känner oss saliga kan det kristna livet vara som att dansa på rosor utan taggar - allt går bra och inget är omöjligt. Men ting kan komma i vår väg som förmörkar inte bara horisonten, utan även vår uppfattning av 'läget'.
Jag har hört - och läst - fnysningar över Predikarens "oandliga nivå," etc. Men även om vi inte har det 'kämpigt' idag kan det även för oss komma tider då Predikaren som 'sista skyddsnätet' blir en tillflykt för oss - om vi vågar fortsätta vandringen med Herren i uppriktighet och inte spelar hycklat fromleri när vi har det svårt.
Språket i såväl Folkbibeln som Bibel 2000 är fräscht och väl värt ett läsprov! "Inget nytt under solen!" -- visste du att detta vardagliga uttryck är hämtat från Predikaren 2:19? Vi använder det, kanske om en händelse vars förlopp vi kunnat förutse, ungefär 'vad var det jag sa!"
Men vad menar kung Salomo, som är den mest trolige författaren? Det är den åldrade kungen som talar (jfr 1 Kung 11:1-13). Han sammanfattar vad livet lärt honom mellan födselns och den annalkande dödens horisonter: livet är fullt av gåtor, och människan själv är den största. Till och med den fromma människans vishet har sina gränser, 1:13, 16-18, "Ty med stor vishet följer stor oro, ökad kunskap ger ökad smärta," v.16. Människan mödar sig och jagar livet igenom: det är som hon trodde hon kunde behärska världen, avslöja varandets hemligheter, ändra grundläggande villkor, bryta igenom den mänskliga begränsningens gränser och bli herre över sitt eget öde (NIV Study Bible). - "Jag betraktade allt som sker under solen: allt var tomhet, ett jagande efter vind," 1:14 (Bibel 2000). Men, tron lär människan att Gud skapat allt med ett syfte, 3:1-15. Allt har sin tid: födas, dö, gråta, le. Det är människans gudagivna roll att acceptera dessa Guds avsikter, sin egen begränsning inbegripen. Därför skall människan vara tålmodig och njuta av livet på det sätt Gud givit henne det, och aldrig plåga sig med orealistiska förväntningar.
Inom judendomen läses Predikaren högt i synagogorna under Lövhyddofesten, vars sista och största dag (Joh 7:37) var 'Undervisningens glädjedag' (hebr.simchat hattorah). Kanske visar också denna bibelbok tydligast skillnaden mellan ett liv som levs "under solen" endast, och ett liv efter Guds uppenbarade vilja.
Ett liv för Gud blir aldrig utan mål och mening. Utan Gud kan inget tillfredsställa: "ty vem äter och vem gläder sig Gud förutan?" 2:25.

GT-navigering