Klagovisorna: jämmer utan elände

Vad gör man när det som inte kan eller får hända ändå har skett?

Bibelboken 'Klagovisorna' (den hebreiska titeln 'ekah, 1:1, 2:1 och 4:1, betyder 'huru...!' och genren kallas efter ämnesinnehållet 'qinot', ungefär just 'klagovisor') är med stor sannolikhet skriven av profeten Jeremia strax efter Jerusalems fall är 586 f.Kr.
Situationen var svår i sig: en exil hade drabbat kung Sidkia och tronarvingarna, 2:9, 4:20, 1:6; ödeläggelse och svält och sorg var de äldstes öde, 1:19, 2:10; prästerskapet föraktat, 4:16; profeterna dräpta i helgedomen, 2:20; folket grundskadat, "Vattenbäckar rinner ned från mitt öga," 3:48. Svältande mödrar förfaller till kannibalism, 2:20, 4:10! Hela den gudstjänst som Gud givit Mose instruktioner om för tält och tempel och högtider är utplånad, 1:4,10. Det är som om Jeremia även förutser andras oförmåga att leva sig in i denna nöd: "Går detta er inte till sinnes, ni alla som drar vägen fram. Ge akt på detta och se: kan någon plåga vara lik den med vilken jag har blivit hemsökt ...?, 1:12.

Vi måste jämföra med Jesus' lidande för att förstå vad är fråga om: andra kanske blivit lika grymt torterade som Jesus, men den andliga och själsliga dimensionen gör hans lidande helt unikt. På liknande sätt med den judiska nationens sammanbrott år 586: till den yttre bilden fogas en inre teologisk bild och den gör lidandet än svårare: hur kunde det gå så här? Gud hade ju genom alla sina löften lovat vara med oss: är Han inte att lita på, eller har Han ingen makt? För de överlevande överskuggades lidandet i sig av denna troskris.

Klagovisorna läses inom judendomen varje år, på nionde dagen i månaden Av (infaller vanligen i juli månad). Det var då som Salomos tempel (såväl som Serubbabels senare, år 70 e.Kr.) förstördes.
Hela denna bibelbok är mycket medvetet strukturerad efter det hebreiska alfabetet, och på det sättet redan i sin form en bekännelse om i vilket sammanhang man klagar, och varifrån man väntar hjälpen
Det ligger nämligen redan däri något positivt att klaga -- inför någon. Inom judendomen är Gud alltid större än satan, och i alla händelser kan man vända sig till Gud. I 1700-talsdiktaren Solomon Ibn Gabriol poem:

När allt är mörkt inom mig
och Din vrede lågar emot mig
från Dig till Dig jag vänder mig
och finner kärlek i Dina ögon.

Det var detta redan Jeremia upplevde: "Hur höljer inte Herren genom sin vrede dottern Sion i mörker ...," 2:1-22.
Det som hänt är ett Guds straff. "Men detta vill jag tänka på, och därför skall jag hoppas: Herrens nåd är det att det inte är ute med oss, ty det är inte slut med hans barmhärtighet. Den är var morgon ny, ja, stor är din trofasthet," 3:21-23.

GT-navigering