Haggai, Sakarja, I - här byggs ett Herrens tempel

Det är väldigt lätt att med hundraprocentig säkerhet placera profeterna Haggai och Sakarja i tid och rum. Deras nationella väckelsekampanj varade från år 520 f.Kr och ett par år framåt. De verkade i Jerusalem för de drygt 50.000 judar som återvänt ur den babyloniska fångenskapen tillsammans med Serubbabel, arton år tidigare, 538. Persern Kores intog ju Babylon år 539 och utfärdade den kungörelse som redan profeten Jesaja siat om (44:28; 45:1) nämligen att:
Alla riken på jorden har Herren, himmelens Gud, gett mig. Och han har befallt mig att bygga ett hus åt honom i Jerusalem i Juda. Vem det nu är bland er, som tillhör hans folk, må hans Gud vara med honom och må han dra upp till Jerusalem i Juda för att bygga Herrens, Israels Guds, hus. Han är den Gud som bor i Jerusalem (Esra 1:2,3)
Ett i sanning märkligt uttalande av en stormaktsdiktator! Här besannas ordet: Kungars hjärtan är i Herrens hand som vattenbäckar: han leder dem varhelst han vill. (Ordspr 21:1)
Den historiska bakgrunden finner vi i Esras och Nehemjas böcker. Genast efter återvändandet hade man börjat bygga på ett nytt och andra tempel efter det salomoniska tempel som förstördes 586 f.Kr. Men på grund av hårt motstånd från andra folk som bodde i landet kom arbetet att ligga nere i nästan två decennier.
Det är då profeterna Haggai och Sakarja börjar profetera, i Darius (Darejaves) andra regeringsår, dvs år 520 (Esra 5:1). Och judarnas äldste byggde vidare och hade god framgång i arbetet genom profeten Haggais, och Sakarjas, Iddos sons profetiska tal. (Esra 6:14)
År 516 f.Kr. står det nya templet färdigt att inviga, dvs precis de 70 år som profeten Jeremia proklamerat (Jer 29:10 f. och som statsmannen Daniel kom att i skrifterna lägga märke till. (Dan 9:1)

Jag ger denna fylliga historiska bakgrund av skälet att endast så kan sund profetisk tolkning uppstå. Det är ovedersägligt, att i profetians uttydningshistoria mycken spekulation förekommit. Det tycks också som att de senaste hundra åren sett de mest kategoriska och samtidigt mest från varandra olikartade utläggningsscheman. Vem är då jag, eller du, att vi skall blanda ytterligare disharmoni i kören?
Likväl måste jag ju sätta ned foten någonstans, eller hur? Så här ser jag den rimligaste huvudfåran i förståelse av dessa profetböcker, som även har apokalyptiska (dvs avslöjar något, om ändens tid) drag:

Det är å ena sida klart, att återvändandet under Serubbabel inte uppfyller profeternas tal om Israels återvändande.
Samtidigt är det klart att Jesus polemiserar mot just detta av Gud själv initierade tempelbygge, som Herodes endast utvidgade (Joh 2:19-21).
Det är också klart att Uppenbarelseboken ser en fortsättning i utvecklandet av frälsningen, mycket i termer från Sakarja.

Detta är bakgrund och förutsättningar för den vidare behandlingen av profeterna Haggai och Sakarja.

GT-navigering