1 Mos 12-50 Tro i patriarkernas tid

Abraham, utväljandet av Abraham, är Guds svar på Babels torn (kap 11). Ingen människa skall kunna berömma sig av den återknutna gudskontakten i väntan på den stora Befrielsen, så Gud bygger från himlen en bro av utväljande nåd. Abraham svarar på det enda sätt som hädanefter skall blir gångbart i umgänget med himlen: han tro och handlar (kap 12).
Hittills har Bibelns händelser utspelat sig i Tvåflodslandet. Nu drar Abraham norr om den arabiska öknen in i vad som kallas "den bördiga halvmånen" ned mot det jordiska målet för sin vandring: Kanaans land.
Vi skall inte tänka på Abraham som en ensam beduin i ett öde land. Han kallas hebré, ett ord vars härledning säger att han kom "över; från andra sidan": Jordan eller Eufrat eller "utanför" den kananeiska bebyggelsen. Mannen från storstadscivilisationen lämnade allt bakom. Väl framme bodde han som främling (Hebr 11:8-26) i det land där han väntade på löftets uppfyllelse från Gud. Abraham, trons fader: en värdig titel!
I staden Salem kommer den mystiske prästkonungen Melki-Sedek ("Min konung är rättfärdig") emot Abraham med bröd och vin. Kanske gav denna händelse honom kraft genom sin rika symbolik, då Abraham långt senare återvänder till offerberget Moria ovanför staden Salem, nu i sällskap med löftessonen (kap 22). Abrahams överlåtelse är så fullständig att han genom tro på uppståndelsen får sonen åter (Heb 11:17-19) och i denna händelse uppenbaras också den 'dag' då ormen från Eden skall krossas (Joh 8:56). En vädur offras i stället.
I sökandet efter hustru åt Isak uppenbaras Guds vilja att själv leda vad han planerat (kap 24), nämligen att bland trons folk skapa en framtid för sitt verk, och Rebecka blir så mor till tvillingarna Esau och Jakob (kap 25).
Jakobs farfar, Abraham, använder sig vid flera tillfällen av lögnen, han lurades (kap 12, 20). Jakob tycks ha ärvt den förmågan (kap 27, 30). Men han som lurats utsätts själv för svek (kap 29).
När han är på vandring till Löfteslandet, har han sitt livs stora uppgörelse, vilken så helt förvandlar honom (kap 32), att hans nya namn blir ISRAEL: "han som kämpat med Gud."
Jakobs son Josef blir i sin tur av avundsjuka bröder såld som slav till Egypten. Denne visar sig nu vara en man av stor integritet (kap 39), uppenbarelsevishet och administrativ duglighet (kap 41), och med en vision om Guds rike grundad i förlåtelse: "Men var nu inte bedrövade ... ty för att bevara människors liv har Gud sänt mig hit före er." (Kap 45:5)
När Jakob dör far den israelitiska invandrarsläkten för att begrava patriarken i det gamla hemlandet (kap 50). Dit står även Josefs håg. "Jag dör, men Gud skall förvisso se till er och föra er upp från detta land till det land som han med ed har lovat åt Abraham, Isak och Jakob."

GT-navigering